Yesterday | Elin Härkönens blogg

För två månader sen fick jag ett mail från min gamla klubb i Uppsala, med frågan om jag skulle kunna tänka mig att klippa bandet och inviga Svenska och Nordiska mästerskapen i Voltige.

Jag kände mig så smickrad samtidigt som jag var förvånad.

Kommer de ihåg mig efter alla dessa år?

Min andra känsla var nej, det kommer jag inte klara av.

Och just därför tackade jag ja.

Till Er som inte vet som var voltige mitt allt.

Jag levde, andades och drömde voltige.

Jag tränade 6-7 timmar om dagen och min dröm var att bli världsmästare.

När jag bröt nacken och fick höra att ett aktivt liv bara var att glömma så kraschade jag riktigt ordentligt.

Jag tryckte bort allt som hade med voltige att göra. Jag raderade ALLA videos som fanns på mig, avföljde alla som höll på, tryckte bort allt som påminde om det jag älskade mest av allt.

En försvarsmekanism för att överhuvudtaget orka ta mig igenom det mörker jag hamnat i.

Drömmen om att komma tillbaka levde dock kvar i mig. Och jag är övertygad att den hjälpte mig framåt. Den fick mig att fortsätta kämpa, även de dagar jag ville ge upp.

Jag vet inte hur många gånger jag visualiserat mig själv på hästryggen.

Hur jag springer fram längs lina och tar tag i handtagen. Ett, två, tre och flyger upp.

Jag visste att den dagen skulle komma.

Det spelade ingen roll hur lång tid det skulle ta.

Jag hade bestämt mig att göra det omöjliga möjligt.

Att den dagen skulle bli igår hade jag ingen aning om när jag åkte till Uppsala för att inviga mästerskapet.

Tack för det ❤️

Kan fortfarande inte riktigt ta in detta.

Hoppas ni får en magisk helg, och lycka till alla som ska tävla!! 🇸🇪

Kom ihåg att njuta ❤️

Vill också säga TACK för alla fantastiska meddelanden ni skickat till mig senaste dygnet.

📸 : @voltigefoto och @lennermancreative