Herregud vad jag tar ikapp jobb nu efter en vecka borta på Gotland. Den här veckan har varit LÅNG. Och jag som brukar ha full fart har nog slagit något nytt slags rekord😂 Jag som skulle ha semester och sova… det gick ju sådär. Hursomhelst så har veckan varit så rolig! Den har innehållit en hel del kaos också, men det häftiga är att jag lyckats behålla ett lugn… tack vare att jag känner mig så trygg i mig själv. Något har hänt senaste tiden. Jag kan inte riktigt sätta ord på det än, men det är som att jag bara landat. Landat i att jag äntligen tillåter mig att leva mitt liv så som JAG vill, göra det jag mår bra av och rent ut sagt inte bry mig vad någon annan tycker. Läs det med rätt tonart, jag menar att jag inte orkar med om någon stör sig på hur jag väljer att leva mitt liv, eller att jag är så tacksam att jag inte längre känner att jag måste anpassa mig för att passa in i någon ”mall” eller någon annan persons önskemål på hur jag ska vara. Det låter kanske konstigt för vissa av Er, som ofta skriver att jag är så stark och driven… i mitt arbete absolut. I träning också. Men jag har fått jobba så hårt för att vara stark i mig när det kommer till relationer. Både kärlek och vänskapsrelationer. Men äntligen kan jag med handen på hjärtat säga att jag börjar landa även det. Att våga sätta gränser. Våga göra sin röst hörd och inte alltid vara en people-pleaser. Min sanning sen jag var liten var liksom att ingen ville vara min vän om jag inte gjorde allt för dem, allt dem ville. Samma i relationer. Att jag skulle vara ”tacksam” att någon typ offrade sig för att vara med mig. Herregud, hör ni hur det låter? En relation ska vara tvåsidig, jämn. Äkta. Ärlig. Kärleksfull. Enkel. Så tacksam att jag valt och väljer att fortsätta växa och läka mina sår. Stolt över lilla Elin, Stolt över den jag är idag. Exalterad för framtiden och allt vad den innebär. Kan någon av Er relatera? Förstår ni vad jag menar? ❤️ Det här var ju inte alls vad blogginlägget skulle handla om… men nu blev det visst så. Kram och kärlek