Tänk att platser kan betyda så mycket. Tänk att miljöer, dofter, smaker och färger kan vara så starkt förknippade med minnen. Förut ville jag inte minnas, för det gjorde för ont att acceptera att mitt tidigare liv tagits bort från mig. Så jag tryckte undan, flydde och stängde ute personer som var förknippade med den tiden, det livet. Jag flyttade till andra sidan jorden för jag ville så långt bort från allt och alla. Men det jag flydde från var inte en plats eller personer. Nej jag försökte fly från smärtan. Men smärta av saknad och sorg kan man inte fly från. Det måste man processa och lära sig att leva med. Idag var första gången jag kände annorlunda. Jag kände inte längre ångest och oro över tanken på att åka till Uppsala. Nej jag kände istället nyfikenhet och glädje. Och när jag väl kom fram sköljdes jag över av en våg av tacksamhet. Jag känner mig så obeskrivligt tacksam för tiden jag fått uppleva i denna stad. Tiden jag fick som liten, tiden som elitidrottare, tiden på elitidrottsgymnasiet…. Och vännerna som jag älskar från denna tid, de finns kvar❤️ Hur underbart är inte det? Så på frågan: ”När det inte längre gör ont att återvända, har man läkt då?” Svar: Ja