Update | Elin Härkönens blogg

Tom, tacksam och klar 🤍

Jag har inte orkat uppdatera här sedan tävlingen. Inte velat släppa senaste poddavsnittet heller.

Och jag tror det säger ganska mycket.

Jag har känt mig… tom.Tömd.Slutkörd.

Ni som följt mig länge vet att detta är ett återkommande mönster för mig. En person som känner mycket, går ”all in”. Det blir så tomt när man är i mål.

Den här gången känns det annorlunda. Kanske för att jag inte fick genomföra tävlingen så som jag tänkt (mer om detta kommer i nästa poddavsnitt) men det är också ett ganska tydligt tecken att det här inte är för mig.

Att leva i underskott? När det enda jag vill är att leva livet FULLT UT.

All respekt till er som väljer det här livet. Verkligen. Men jag förstår det inte helt. Och det står jag för.

Jag förstår strukturen.Målet. Drivet i att hela tiden vilja bli bättre. Det älskar jag också.

Men att leva stora delar av året i underskott…att vara begränsad, att leva med förbud.

För mig är livet så mycket mer än så.

Jag har varit där Jag har levt det livet tidigare. Som elitidrottare.

Jag valde bort allt annat.Och jag ville det.

Men idag… vill jag inte längre.

Kanske för att jag har utvecklats.

Kanske för att jag har fått nya perspektiv.

Men jag känner så tydligt att livet ska fyllas av mer… inte MINDRE.

Vad är viktigast?

Jag älskar att leva som en elitidrottare.

Strukturen. Disciplinen. Känslan.

Men jag älskar min familj, mina vänner och mina favoriter ännu mer.

Och att välja bort upplevelser med dem…det är inte värt det för mig.

Scenen

Att stå på scen…

och få höra att jag är för stor. Att jag borde gå ner mer i vikt.

Jag tar inte åt mig, för att bli mindre är inget jag vill. Men det gör ont i hjärtat att mindre är det man strävar efter?

Och jag förstår varför många i den här sporten kämpar med relationen till mat och kropp.

Inte alla, men många.

Vad jag står för:

BALANS .

Det är det jag står för.

Det är det jag vill förmedla.

Och jag är faktiskt tacksam att jag gjort den här resan för nu kan jag prata om det, på riktigt.

Från mitt perspektiv.

Från min egen erfarenhet.

Just nu?

Jag har varit sjuk veckan innan och efter tävlingen.Och jag har inte återhämtat mig än.

Jag är trött. Svag. Sover dåligt.

Så jag har gjort det enda jag kan göra just nu tagit det lugnt.

Varit ute på landet.

I naturen.

Och jag har verkligen… hittat något där.

En ny kärlek till naturen. Till lugnet.

Och kanske mest av allt, en känsla av att vara kär i livet igen. Ska bara sova lite mer så kommer ni få energi från mig igen❤️

Glad påsk 🤍