Inlägg från Thailand: Om man ska hitta något positivt med motgångar så är det att man blir starkare och starkare för varje gång. För livet lär oss. Vi samlar på oss verktyg för hur vi ska hantera det. Jag kom på mig själv med elaka tankar mot mig själv. Att jag inte hanterade den situation jag hamnat i bättre?! ”Du som varit med om en hel del borde vara expert vid det här laget” ”skärp dig”. Som tur är är jag väldigt medveten om när elaka tankar kommer och kunde möta dem. Det är inte sant. Någonstans. Den smärta man varit igenom tidigare tar inte bort rätten att känna smärta nu. Det tar inte bort rätten att känna frustration och förtvivlan. Att gråta. Känna. Istället vände jag mina elaka tankar mot snälla. För oj va stolt jag är över mig själv att jag trots allt åkte iväg på en stenhård träningsresa. Ovan till sporten, nya människor och bara kör. Mitt bästa. Utifrån de förutsättningar JAG har. Mer kan jag inte begära. Oj så många gånger jag brutit ihop under dessa 11 dagar. Mitt under träningen, innan middagar, vid min morgonmeditation, i duschen, i havet, i solstolen… när jag minst anar det. Jag låter tårarna komma. Går iväg en stund och kommer sedan tillbaka. In i träningspasset, in i konversationer med nya människor, skapar content, jobbar. En dag i taget. En timme i taget. Det får göra ont. Det får kännas skit. Man får gråta. Skrika. Känna frustration och förtvivlan att saker inte blev som man planerat, föreställt sig eller hoppats på. Det får man. Men försök inte fastna där. Gör saker som vanligtvis gör dig glad, även om du inte känner det just nu. Gör bara. Det kommer ge mycket tillbaka.