Hej bästa ni, här kommer lite söndagstankar från mig. Just nu sitter min älskling och jag och myser med en islatte och vatten (han är fortfarande på diet). Och han ställde mig en fråga som jag hade ett svar han gillade… så jag tänker jag delar det med Er också❤️ ”Tror du att personer som oss någonsin kommer känna sig ”nöjd”. Eller är det vår förbannelse?” Jag tror inte det är en förbannelse, utan jag ser det som en styrka. Det är vår drivkraft som fått oss åstadkomma det vi gjort, kämpa för våra drömmar och fortsätta när andra hade gett upp. Priset vi får betala är att det är svårt att känna sig nöjd. Jag tror vi får lära oss att acceptera det… vi behöver inte känna oss nöjda, men vi får lära oss uppskatta det vi har, här och nu. Jag är stolt för det jag åstadkommit, för dit jag tagit mig, men jag kommer alltid sträva för mer. Min drivkraft är en del av mig och jag har lärt mig att hantera och älska den. Istället för att låta den bryta ner och förgöra mig, som den många gånger har försökt göra. Vad säger ni? Har ni lärt Er använda Era drivkrafter till det positiva eller kan det ibland förstöra för Er? ❤️