Fick äntligen lite klarhet och svar på mina sömnproblem denna sommaren, all ångest och trötthet. Varför jag inte orkat vara mig själv. Att jag undvikit människor, tryckt bort mina närmaste. Valt att stanna hemma istället för att göra saker som jag älskar. PTSD och sorgbearbetning. Tillbaka hos psykologen/traumaspecialisten igår och tydligen var detta det bästa jag kunnat göra dessa månader, och hur tråkigt det än varit att vara slut på energi och känna mig orkeslös så känns det skönt att få veta att det var välbehövligt. Att jag inte ”kastat” bort en hel sommar, utan faktiskt gjort nytta och bearbetat saker som jag tryckt undan och stängt inne alldeles för länge. Och vet ni? Jag kan nu ÄNTLIGEN börja gå vidare till nästa fas, nyorientering…. Och det känns så spännande. Mer om det i nästa inlägg