Vilken lång vecka det varit. När man inte sover på nätterna så går dagarna in i varandra och de blir så mycket längre. Det funkar en period, men sen känner man sig som en zoombie. Och det gör jag nu. 12 dagar har gått sen Anthony flyttade till Miami, och dessa dagar har jag snittat 3 timmars sömn per natt. Jag försöker att inte stressa upp mig, för det kommer inte göra saken bättre… men jag vet att detta INTE är bra. Sömnbrist är inte att leka med, och det gör mig så frustrerad att jag helt plötsligt inte kan sova. Jag har provat alla tips som jag hört eller fått: * Lägga ifrån mig mobilen 1h innan läggdags * Dricka te eller varm Mjölk * tyngdtäcke * lugn musik (naturljud) * duscha varmt, duscha kallt * värmefilt Många har frågat vart mina sömnproblem kommer ifrån…. det är inte nytt för mig. Jag har haft sömnproblem sen jag bröt nacken för 9 år sen pga. smärta…. men senaste året har jag lyckats sova längre än 4-5 timmar och det är tack vare lugnet jag får av Anthony. Jag är alltså van att klara mig på lite sömn, dock är det inte bra för kroppen och jag blir inte den bästa versionen av mig vilket är frustrerande. Det är förmodligen en kombination av smärta och den stora kontrasten av att helt plötsligt sova själv. Så jag hoppas det blir bättre om några dagar. Hoppas ni haft en fin vecka♥️