Kom till Spanien och kraschade.Orkeslös. Svimfärdig. Illamående. Metallsmak i munnen. Yrsel. Konstant huvudvärk. Andfådd av att gå upp för en trappa.Tänkte att det var en reaktion på 3 tuffa månader och att jag äntligen landade och kroppen fick en chans att känna efter.Men när det inte hade gått över på några veckor så åkte jag tillslut till sjukhuset.Det visade sig vara grov järnbrist (som jag misstänkte då jag kände igen symptomen), men också jättelågt värde av B12, samt underproduktion av sköldkörteln.Först kände jag mig väldigt dum. Jag som är så hälsomedveten? Och jobbar med kost och träning.Men ganska snabbt fångade jag upp dessa dömande tankar och gav mig själv förståelse istället.De senaste månaderna har varit tuffa. Det gjorde ont att bryta upp med personen jag älskar. Jag märkte helt enkelt inte att jag glömde ta hand om mig själv. Det råkade bara bli så. En av mina största brister är att jag kan glömma bort mig själv, speciellt när jag mår dåligt. Jag har blivit tusen gånger bättre än jag var förr, men tydligen händer det fortfarande. En påminnelse till mig själv och Er att det viktigaste vi har är oss själva.Om inte du fungerar så fungerar ingenting Pratade med sjukhuset igår och de tyckte jag skulle komma tillbaka eftersom mina värden från senaste proverna inte var så bra. Jag laddade upp hela kvällen och nu är jag här. Vet inte vad de vill göra, men tänker att det är bra att lyssna på läkare i detta läget? Vilken terapiresa detta blev för mig, eftersom jag har så svårt för sjukhus. Tänk att jag alltid hittar något positivt… 😅Kram och kärlek ❤️🩹