Kärlek. Ja, nej....kanske? oj, oj, oj vad med frågor om kärlek som strömmat in på sista tiden. Tänk att det är ett så intressant område och att SÅ många människor är nyfikna och undrar. Jag är i plats i livet där jag jobbar med den viktigaste relationen av de alla.... ....Och vilken är det, kära ni? Relationen till sig själv 🤍 Jag skulle ljuga om jag inte sa att det senaste året har tagit hårt på mig. Men inte så hårt som det kanske hade gjort om jag inte varit så pass stark i mig själv. Det senaste året har snarare tagit hårt på min tro på kärlek ...och människor (tyvärr). Jag har alltid haft svårt att lita på andra, att öppna upp och släppa in någon på djupet. För varje gång jag gjort det så har det slutat med att jag blivit sårad. För mig är det ofattbart hur man kan ljuga för någon som man påstås älska. För mig är det ofattbart hur man medvetet kan såra en annan person. Sanningen kan göra ont, men ingenting gör så ont som att få reda på sanningen på omvägar. Ärlighet och kommunikation är A och O. Och ni som inte förstår det: READ IT AGAIN. Jag har lagt ner mycket tid, energi och kärlek på relationen till mig själv. Och det har gett resultat. Äntligen känner jag mig starkare än innan. Äntligen känner jag att jag börjar hitta mig själv. Äntligen har jag en fin relation till mig själv igen. Och det är jag SÅ tacksam för. ❤️ Och ja jag tror på kärlek. Jag tror att när man träffar en person som förgyller sin vardag så kommer man känna att det är värt att ta risken att bli sårad eller tillochmed sviken igen. Och det fina ni, det trodde jag INTE att jag skulle känna igen. Vad tror ni? Vad har ni för erfarenheter? Let’s talk ❤️ bild: Dan Lilja