Nu är mitt äventyr här i Spanien snart förbi.Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med tanke på att jag varit sjuk i stort sett hela perioden.Men jag valde att stanna kvar och göra det bästa av tiden. Det lättaste hade absolut varit att åka hem, speciellt när jag mådde som sämst.Hem till tryggheten. Men just därför ville jag att stanna. Jag såg det som en perfekt utmaning och tillfälle att utvecklas. Jag har länge varit väldigt stark i mig själv som person… men händelser genom livet har fått mig ur balans. Jag har alltid haft lätt för att hamna i beteenden där jag gör allt för andra och glömmer bort mig själv.Det slog mig att jag behövde finna tryggheten i mig igen. Oavsett vart i världen jag befinner mig, eller vad som händer i mitt liv. Det har jag tränat på. Och jag kan stolt säga att jag landat i mig själv på ett sätt jag kanske aldrig tidigare gjort.Att vara själv har varit nyttigt för mig. Och kanske precis det jag behövde?Jag har fått tid att läka, mig.Lilla jag och vuxna jag.Inse vad det är JAG vill.Och lita på att det som är menat kommer ske… Livet är en ständig resa och det här var ett viktigt, lärorikt och smärtsamt kapitel… Vad som skrivs i nästa ska bli spännande att se.On to the next one. Kram och solljus