Varför har jag inte sprungit midnattsloppet tidigare? (km 5 är backen där det var omöjligt att ta sig förbi även om jag försökte😂) Herregud så roligt jag hade igår och wow vilken magisk stämning det var genom hela söder. Har inte riktigt kunnat förstå HUR bra det faktiskt är när alla pratat så gott om det under alla år. Men nu förstår jag att det inte riktigt beskriva, utan det måste upplevas.Att se så många människor i rörelse gjorde min själ lycklig. Jag inser hur mycket jag ÄLSKAR att se andra prioritera sin hälsa, röra på sig, ha roligt, utmanas, kämpa, lyckas genomföra ett mål. Förmodligen varför jag valde mitt jobb som coach… Att få springa själv och ryckas med av atmosfären och alla hejarop, musik och pepp längs gatan gjorde att jag inte ens märkte att jag ansträngde mig. Kroppen flög fram och det kändes så lekande lätt. Nu sprang jag heller inte i maxfart eftersom jag för det första villa njuta, ta in och hinna filma lite. Men för det andra så gick det inte att springa fortare i min startgrupp för det var trafikstockning 😂 speciellt i backarna stod det typ stilla. Men som sagt så var det inte mitt mål att springa PB på milen, utan att få njuta och ha roligt! Tänkte att jag skulle försöka ligga på 4:30 tempo genom hela och landade på 4:29 tempo i snitt. Så det höll jag ju. Det häftiga var att jag kände mig fortfarande pigg när jag kom in i mål, vilket bådar gott inför NYC marathon.”TRÄNING ger resultat” Kan varmt rekommendera det här loppet som mål för dig som vill hitta motivation till träningen. För oj va bra man mår av att springa när man tagit sig förbi den där tröskeln som jag vet man har i början. (ni vet vem ni ska höra av Er till för löpupplägg 😏)Hursomhelst så vill jag passa på att tacka BjörnBorg, Bea, Rebecca, Alice och gänget och såklart min partner in crime Simon som gjorde upplevelsen så rolig och till ett fint minne.Hur gick det för Er andra som sprang?Hur mår kroppen? Och ni som inte sprang… skulle ni vilja göra det? Kram och kärlek