”Är du inte rädd att han också ska svika dig? ” ”Hur vågade du släppa in någon igen”? Följer man mig på ett eller annat sätt så är det nog omöjligt att missa att jag blivit kär. Ni vet sådär jobbigt kär så man nästan blir irriterad över hur magiskt det är. Det lyser, flera mil. Nästan för bra för att vara sant och jag är så obeskrivligt tacksam. Och som svar på era frågor om jag är rädd? Livrädd. Jag vet idag att ett svek kommer man över, oavsett hur ont det gör… man klarar av det och dessutom vet jag att jag är starkare nu. Men varför jag är rädd är för att jag inte vill se mitt liv utan honom. Jag tror på riktigt att han är min människa, och att jag är hans. Hur jag vågade? Jag hade bestämt mig för att vara singel för resten av mitt liv. Jag var så nedbruten. Och aldrig någonsin ville jag sätta mig i en så pass sårbar situation igen. Men tillslut slog det mig att kärlek är det finaste som finns. Att livet är NU. Att om jag aldrig vågar så kommer jag aldrig vinna. Men framförallt påminde jag mig om att jag är stark … och att jag klarar av alla motgångar som kommer i min väg. På så sätt vågade jag släppa in honom, han som gör mig till den lyckligaste kvinnan på jorden bilder: @tinatinaste