Det tog sin lilla tid, men äntligen har jag lyckats ta mig över vattenytan igen, jag ser ljuset och har lyckats bygga upp den här muren som jag behöver just nu för att inte bli krossad om och om igen.Är så tacksam att få känna mig stark i mig igen. Att äntligen kunna landa i att jag är värd att bli respekterad och älskad för den jag är. Jag har dock förståelse för att det fortfarande kommer komma dagar då det känns tyngre. När det gör ont. Men nu är det inte lika ofta. Det tog sin lilla tid. Men det spelar ingen roll. Det viktigaste är att jag återigen fått bevis på att det går att ta sig igenom mörker. Även när man först inte visste hur det skulle gå till. Extra stor kram till dig som kämpar just nu, och klapp på axeln till dig som tagit dig igenom det värsta. Vilka krigare ❤️🩹 Kram och kärlek