Falla bakåt, släppa kontrollen och bäras på bår är temat på veckans avsnitt av Kompani Svan Något som för mig är förknippat med olyckan för 11 år sen, när jag blev avkastad av en häst och flög bakåt…. Rakt ner på huvudet mot en iskall, hård ridhusbotten.Att inte kunna röra sig, vara fastspänd och fixerad på en bår är något av det mest panikslagna jag någonsin varit med om.En av mina första panikångestattacker tog plats här.Jag vet att jag i många år flydde från detta trauma, levde destruktivt och var inte alls redo att bearbeta det.PTSD för allt som hade med sjukhus, bår, hästar, falla bakåt att göra. Att inte ha kontroll helt enkelt.Tillslut gick det inte längre och jag kom till en punkt i livet där att bearbeta det som hänt var det enda alternativet. Annars hade det gått illa. Kompani Svan avsnitt 11:Även om jag i så många år nu har bearbetat detta och jobbat med mig själv så fick jag först en klump i magen när jag fick höra att en av oss skulle bäras på bår och vara fastspänd.Försökte lura min hjärna och tänka, det här är jag bra på.När nästkommande övning var att släppa kontrollen och falla bakåt, så tänkte jag först : ”Det här ska jag ju inte göra. Jag får ju inte landa på huvudet eftersom jag är stelopererad”.Jag blev inte rädd eller ångestladdad, utan kunde resonera med mig själv utan panik.Jag bestämde mig för att sålänge jag inte landar på huvudet är det okej, det får bli ett ryggplask istället.Är stolt över mig själv att jag kunde behålla lugnet genom hela övningen. Och man ser tillochmed i programmet att min puls är kvar på grönt (låg).Ännu ett fint avsnitt med mitt favoritgäng!Stolt över Renaida som dagelev, fint av Julia att våga öppna upp om sin ADHD. Hoppas ni tittar, ikväll 21:00Eller på MAX redan nu! Kram och kärlek