Det blev ingen knock i helgen men jag känner mig helt knockad. Som att luften gick ur mig. All nervositet har släppt. Och tröttheten har tagit över. Har inte fått mycket gjort den här veckan, för att vara jag… vilket absolut stressar mig en hel del. Men jag vet också att jag kommer ta ikapp det, sen. När jag hunnit återhämta mig. Idag när jag vaknade (efter ett få par timmar som jag lyckades samla på mig) kände jag mig bara tom. Och ledsen. Jag började tillochmed gråta under min morgonmeditation. Jag förstod inte riktigt varför. Men jag tror det bara blivit lite för mycket senaste veckan. Lite för mycket nervositet, lite för mycket intryck och lite för mycket socialt häng. Har inte haft egentid på jag vet inte när? Jag älskar att vara iväg, med andra. Men jag vet också att jag är i stort behov av att ladda mina batterier själv. Idag bokade jag därför in ”egentid” i kalendern, och fick absolut dåligt samvete först för att jag inte följde med Anthony till hans moster på middag. Men då påminde jag mig om denna mening ”ibland måste man säga nej till andra för att säga JA till sig själv” . Så idag har jag tränat på det. Att säga ja till mig själv när min kropp och huvud ropade efter återhämtning och vila ❤️ Kanske behöver du också säga nej till något i helgen för att säga ja till tid för dig? Vet ni? Det är helt okej att inte orka göra allt man tänkt att man ska orka❤️ Kram och godnatt