Ibland ÄLSKAR jag att jag är känslomänniska, och dagar som idag: not so much. Jag var inte beredd på att reagera såhär. Och det känns nästan lite skrattretande, eftersom jag VET att Anthony bara ska vara borta i ett par veckor och inte 6 månader som sist. Men trots att jag vet det så kommer alla känslor från då tillbaka. Känslan av att han är borta, på obestämd tid, att vi inte har varandra i vår vardag. Lustigt ändå, hur hjärnan kan spela oss spratt såhär. 😅 Så idag är jag låg, har inte ens tagit mig upp ur sängen än… och det borde vara tillräckligt med beskrivning hur jag känner mig idag❤️🩹 Jag vet att jag precis varit borta i 2 veckor, och nu är det hans tur… men det är skillnad på att vara den som åker iväg eller den som stannar kvar. Jag är obeskrivligt glad för hans skull och jag stöttar honom i allt. Försöker fokusera på att han snart kommer hem igen ❤️