Vänta vänta vänta lite nu. Kan vi backa bandet? Vad är det som händer? Eller rättare sagt vad var det som precis hände? Sitter i taxin påväg hem från 4 intensiva timmar på BOSÖN. Jag fick för några veckor sen frågan om jag kunde komma till Bosöns stora aktiveringsdag och coacha… i Hyrox. Den här för mig nya sporten som tagit mitt hjärta med storm. (Vilket jag innerst inne visste att den skulle göra och därav hållit mig borta i flera år). Men i mars provade jag tillslut och fastnade direkt. Av att få springa igen, känna mig sådär levande som jag bara gör när jag får pusha mig till min bristningsgräns. Utmanas. Utvecklas. Kämpa. Leva.Att jag nu är Hyrox-atlet och ambassadör, får coacha i sporten och blir uppbokad på jobb för att coacha är bara helt fantastiskt. Tänk vad ETT ja kan leda till? Ett ”ja” kan förändra så mycket. Att jag vågade vara nybörjare i en ny sport igen har redan gett mig flera fina minnen, nya vänner, en fantastisk teammate som inspirerar mig vecka för vecka, kunder som vill börja tävla, resor, coachuppdrag och nu idag få coacha på Bosön?Ni ska bara veta hur lycklig elitidrottssjälen i mig är just nu. Skrev precis till mamma att jag är så tacksam att jag skulle kunna börja gråta. Så glad är jag. Tacksam att jag vågar, att jag väljer att säga JA till livet och det som känns rätt. Följer pirret. En liten tankeställare till dig som läser detta, du kanske är ett enda JA ifrån ett helt annat liv? Kram och kärlekNu ska jag hem och jobba, äta och sova!