God morgon fantastiska ni,Tack för att ni finns, för att ni alltid stöttar och alltid visar Er uppskattning. Speciellt de gånger jag vågar vara sårbar.Jag vet inte om ni förstår hur mycket det betyder, så vill påminna Er att det gör mig så tacksam. Pratade med en vän om mina sociala medier igår, att ni som följer mig känns som vänner. Vi pratade om hur fint det är att jag aldrig haft någon fasad och kommer inte ha det fortsättningsvis heller. Jag vill inte bidra till den där ”perfekta bilden” om att allt alltid är så fantastiskt… som jag vet kan skapa stress, hets och press. Jag hade nog aldrig orkat med sociala medier om jag inte kunde vara ärlig. Jag försöker alltid se det positiva i det som sker, men jag vet också hur viktigt det är att tillåta sig känna allt. Det får kännas skit ibland, det får kännas orättvist och tufft. Men vi behöver inte fastna där. Igår blev jag otroligt chockad över hur min kropp reagerade påväg till gymmet. Jag mådde ju bra? Men från ingenstans började den skaka. Och det blev svårt att andas. Jag lyckades vara lugn hela tiden då jag förstod att det var ångest (påväg att eskalera till panikångest). Jag la upp ett kort klipp på min story för att visa att ångest drabbar oss alla, ibland när vi minst anar det. Påminna att det inte är farligt, vi klarar att andas igenom det.Den kärlek ni skickar är otrolig❤️ Så vill bara säga tack för att ni finns, jag ser Er alla även om jag kanske inte alltid hinner svara. (Skriv gärna igen, för då kommer ni högst upp i dm) Nu ska jag ladda inför eftermiddagens träningsevent! Hoppas ni får en skön söndag❤️ Kram och kärlek