Fyf*n va jobbigt det är att jobba med sig själv och de trauman man varit med om i livet. Men oj va skönt det är när saker och ting faller på plats, när man får svar på VARFÖR man agerar eller reagerar på vissa sätt. Igår fick jag svar på en hel del. Och jag vill återigen uppmuntrar Er som läser det här att våga jobba med Er själva. Att gå till en terapeut fortfarande är tabu för många tycker jag är sorgligt. För det man gör är att man arbetar mot att bli en bättre människa, och vem vill inte bli det? Jag är så galet nyfiken på vem jag kan bli, allt jag kan lära mig om mig själv, andra men också hur vi människor fungerar beroende på vad vi varit eller går igenom. Jag har jobbat med människor i många år nu, som tränare och hälsocoach och jag har fått lära mig mycket… men man är aldrig färdiglärd. Man kan alltid lära mer, se saker från andra perspektiv. Från min session igår: Jag kom dit med en känsla av frustration. Varför kan jag inte sova?! ”Vad är det för fel på mig” Jag har provat (typ) allt? Varit hos läkare vid flera tillfällen och sist fick jag en något hopplös läkare som inte riktigt vet vad vi ska göra. Tydligen är det inte alls konstigt att jag inte kan sova. Jag är mitt i en sorgebearbetning. En bearbetning som jag behövt göra i flera års tid, men varit för ”stark” och tryckt undan. Trauma efter trauma har byggts på och jag har försökt springa ifrån hur det verkligen fått mig att må. Nu när jag medvetet börjat jobba med min ryggsäck så blir det helt enkelt väldigt väldigt mycket för min hjärna att processa. Den stänger liksom inte av, jobbiga händelser och minnen kommer så nära. Det kommer bli bättre. Det kommer gå över. Och bäst av allt kommer detta få mig att bli starkare och utvecklas som människa. Så även fast det känns som jag inte orkar göra någonting just nu så gör jag MASSOR.