HYROX RACE REPORT | Elin Härkönens blogg

Vart ska jag börja?

HYROX COPENHAGEN RACE REPORT

Vill börja med att säga att jag är så otroligt tacksam för att jag fått uppleva det här.. för Er och alla hejarop, alla peppiga meddelanden senaste dygnen, alla som kommit fram under helgen och sagt hej, att jag fått dela detta minne med vänner och samarbetspartner, för min kropp som är en fantastisk maskin som jag aldrig tar förgivet, för min förmåga att följa mina (ibland galna) påhitt, men också att jag vågar vara nybörjare igen?

För mig har den här helgen gett så mycket, på så många sätt.

Jag har återigen påmint mig själv om att följa min magkänsla och göra det som känns rätt. Att inte låta andras åsikter hindra mig eller få mig att tveka. Att jag gör det som får mig att känna mig som mest levande.

Att bestämma mig att köra Hyrox Köpenhamn med 3 dagars framförhållning, efter x antal mil i benen helgen innan och kanske inte den optimala uppladdningen… var kanske inte min smartaste idé.

Men jag kände bara så starkt att jag så gärna VILLE prova.

Jag såg denna helg som utbildning i sporten eftersom jag har så många kunder som kör eller vill börja köra HYROX. Och oj vad jag har samlat på mig erfarenheter och kunskap.

Jag har lärt mig massor och bäst av allt är att jag vet hur det känns att genomföra. Jag har lärt mig upplägg, struktur, regler (önskar jag läst på om wallballs innan race dock😂), frågat runt om tips och råd från nya och erfarna atleter.

Jag är så taggad på att hjälpa fler träna inför en tävling, för oj vad jag har saknat att vara på tävlingsbanan. Atmosfären var på en helt annan nivå än tävlingar jag varit på tidigare, community och stämningen mellan alla tävlande och supporters längs banan.

Det gjorde min själ lycklig att se så många människor kämpa sig igenom detta, för jag vet hur mycket mental styrka det kräver, disciplin, prioriteringar och tid som lagts på träning.

Reklam coachelin.se

Jag kommer öppna upp fler platser för min coachning, där jag specifikt kommer göra upplägg inför HYROX.

(Skicka in intresseanmälan här )

Jag kommer även ha träningsevent inom kort, för oj vad jag saknar att få träffa Er.

Okej, vi går in i min upplevelse av mitt första HYROX lopp… för ni är så många som frågat och jag vill såklart komma ihåg detta.

Jag ska erkänna att jag var nervös över den brutala träningsvärken jag hade i mina ben efter Redbull 24 hours förra helgen. Tänkte väldigt många gånger ”på riktigt Elin, hur tänkte du nu?” ”Du kan knappt gå och så får du för dig att köra HYROX?”.

Fick jobba jättemycket med min inställning.

Att se detta som ”utbildning” och erfarenhet och jag måste säga att jag är väldigt stolt att jag lyckades med det. Att acceptera för mig själv att jag faktiskt också ”får” göra något bara för kul.

Det är faktiskt en av anledningarna till att jag inte kört HYROX tidigare, för jag har känt press att om jag gör det så ”måste” jag prestera på topp.

Så bara där har jag vuxit. Och jag är så tacksam för det. Som jag sa i min story på instagram i fredags så ekar Gunde Svans ord ofta i mitt huvud ”Du behöver inte alltid ge allt, det är okej att ge 50%” samt ”Lär dig när du ska gasa och när du ska bromsa”.

RACEDAY:

Vaknar upp och känner adrenalinet, nervositeten men framförallt tacksamheten att snart få stå på startlinjen igen.

Jag insåg hur mycket jag saknat den känslan och blev nästan lite ledsen att jag kämpat så hårt med att ”hålla mig borta” från tävling senaste åren.

Jag älskar ju det här?

Men försökte att inte fastna i de tankarna och fokuserade på att mjuka upp kroppen och fylla på med bra energi inför.

Jag startade kl.13:20 vilket betyder att lunch innan inte var ett alternativ. Så jag åt en sen frukost vid 9:30 och fyllde sen på med banan och nötter närmare start.

Energin kändes bra förutom att detta tajmade in 🩸-veckan och min mage kändes stor som en ballong.

Jag tycker verkligen det är så störande att springa då. Man känner sig så klumpig och seg.

Men även här var det mindset som hjälpte mig att inte fastna i de tankarna utan tänka på det jag KAN påverka.

Dricka ordentligt med vatten, värma upp i god tid osv.

Jag vet att det är så lätt att fastna i ursäkter och det är något jag är allergisk mot.

Gör ditt bästa. Oavsett. Punkt.

Varför slösa energi på det du inte kan påverka?

Sen var det dags och att gå in i startfållan och det var så härligt. Att höra vänner skrika på mig, stämningen bland tjejerna som startade i samma heat.

Sen sen till min förvåning kommer ett kamera-team och vill intervjua mig sekunder innan start. De ger mig en mic och vill att jag berättar om mig och att detta är mitt första Hyrox-race. De andra tjejerna i fållan blir minst lika förvånade som jag och frågar ”Who are you” ”why are they doing this”

”Good question” svarar jag😂

Första löpningen kändes lätt, men jag höll tillbaka för att inte ta ut mig. Det var svårt att inte springa snabbare, men lyckades ligga kvar på 4 tempo enligt plan.

Ski ergen som jag trodde skulle vara hemsk kändes bra, jag tog rådet att andas och inte stressa här.

Andra löpningen var jag först ut på banan och kunde trycka på i löpningen 3:50 tempo.

Men sen kom sled push… FAAASIKEN.

Mina ben dog. Aldrig känt den mjölksyran i baksida lår. Sjuk känsla och faktiskt väldigt rolig upplevelse. Började skratta åt mig själv att jag utsätter kroppen för detta efter förra helgens galenskaper. Övertygad om att det var det som påverkade, för släde med den vikten brukar inte vara ett problem för mig.

Anyway sen sprang jag igen fortfarande i 4 tempo och in på sled pull. Även här blev jag förvånad över hur trött kroppen var?

Redan? Insåg också att repet är jätteelastiskt? Vilket var väldigt svårt, här behöver tränas!

Löpningen blev verkligen min vila och jag blev förvånad över hur lätt kroppen kändes och att jag kunde hålla mig till 4 tempot enligt plan. Dock måste jag säga att det var lite svårt när man skulle springa slalom mellan tjejerna framför för att försöka ta sig förbi, inte många som höll sig till reglerna ”fast lane” på insidan. Så det drog ner mitt tempo en del.

Burpees trodde jag skulle bli min bästa station, men här var benen också väldigt stumma. Tillät mig att ta det lugnt och försökte njuta av tävlingen och stämningen.

Även nästa station som var rodd kände jag att ”här vilar vi”. Jag såg mina vänner i publiken och njöt av stämningen.

Hade fått rådet att man inte sparar jättemycket på att kötta i rodden.

Löpningen efter kändes bra och när jag kom till farmers carry så plockade jag upp kettle bellsen och sprang runt två varv utan att släppa vikterna och vila en enda gång (här tackar jag alla timmars greppstyrka jag gjorde en gång i tiden) så det blev min snabbaste station på 1:31 🥳

Löpningen efter det kändes superlätt förutom slalom även här.

Nästa gång hoppas jag att fast lane får vara fast lane 🙈

Lunges var inte tungt för mig, bara svårt att köra snabbt? Eftersom knät måste nudda marken i varje steg.

Sista löpningen tänkte jag att jag kör lagom fort, för att satsa på att köra mina wallballs unbroken (alltså 100 stycken i rad), vilket jag gjort flera gånger förut på träning och i crossfit workouts.

Men hörrni ni nu kommer det jag är liiiite frustrerad över. På mig själv.

Jag var så nervös att jag skulle springa fel, eller för långt eller kort… eftersom man själv måste hålla koll på antalet varv och vilken station man ska till. (Det finns en skärm som ska tala om vart du ska men den stämde inte riktigt).

Men något jag inte kollat upp var reglerna i wallballs. Jag visste bara att 90 graders vinkel var ett måste för att få godkända reps.

Men att tjejerna måste träffa den gråa ytan och killar den svarta hade jag inte förstått, nu i efterhand är det ganska uppenbart… men där och då var det inget min hjärna tänkte på. Så jag börjar köra mina ”unbroken reps” men hör domaren bakom mig säga ”no rep, no rep, no rep, no rep”

Jag fattar verkligen inte varför och börjar gå djupare ner i min knäböj. Men fortfarande hör jag ”no rep, no rep, no rep, no rep”

När jag gjort 50 stycken släpper jag bollen och frågar honom ”why?” ”This is my first hyrox, what am I doing wrong?”

Men jag får ingen svar och börjar köra igen.

Fortfarande no reps, och jag går och frågar igen. Kollar på Maria som står på läktaren och förstår fortfarande inte vad jag gör för fel.

På något sätt så lyckas jag samla på mig 100 godkända repetioner tillslut men oj vad jag förlorade tid och energi här.

Min sämsta station helt klart, men så skönt att sen ta mig in i mål!

TID: 1:10 🔥

Lyckoruset, tacksamheten och känslan är otrolig!

Så mycket att lära, så mycket att förbättra men nu är det första gjort så nu vet jag vad som väntar nästa gång (ja jag skrev precis nästa gång…. För den här tjejen fick blodad tand, det är något som är säkert)

Tack till Hyrox för GRYMT arrangerat event, tack Redbull för att ni får mig att känna mig som en stjärna och tack till Er och mina vänner som alltid hejar på mig!

Men nu vill jag höra mer om Era erfarenheter kring HYROX, och om du inte provat än men vill… vad hindrar dig?❤️

Kram och kärlek