Vet ni? Jag är så glad att jag bara bestämde mig för att åka och överraska Anthony. Av flera olika anledningar som jag kommer dela med mig av. Men jag tänker att jag skriver det i ett längre blogginlägg på flyget mot Arlanda som jag strax ska boarda. Sålänge kan vi prata om distansförhållande . Som verkligen inte är lätt. Som känslomänniska har det påverkat mig mer än jag velat inse. Jag försöker alltid se det som är positivt. Men att vara ifrån den man älskar är inte positivt. Att det är för en period absolut, men för mig skulle det inte bli hållbart i längden då jag verkligen vill spendera tid med den jag älskar. Efter det jag varit med om i livet så vet jag att allt kan förändras på en dag, eller tillochmed en sekund och jag försöker därför leva varje dag fullt ut. Kan uppfattas som stressande eller provocerande för vissa, men för mig betyder det bara att jag valt att leva mitt liv så. Jag vill inte ha distansförhållande långsiktigt. Men jag älskar Anthony så mycket att jag vill få det att fungera. Och att veta att vi inte kommer ha det såhär länge till gör mig både glad och lättad. Jag stöttar honom till 110% och vill att han ska följa sina drömmar, precis som jag vill följa mina. Tips för att få distansförhållande att fungera: Prata eller helst FaceTimea med varandra varje dag, även om det bara är några minuter ibland, på så sätt är ni i varandras vardag. Dela med Er av bilder från det som händer i ditt liv. Ha middagsdejter med varandra Boka in i kalendern DATUM när ni kommer ses igen, så ni har något konkret att se fram emot (och räkna dagar till). Detta har jag och Anthony ”gjort fel” och ovissheten har tärt. Hur länge ska ni ha det såhär? Gör en planering för framtiden (som självklart kan ändras, men att ha en gemensam plan känns alltid bättre) Smsa varandra och berätta vad ni ser fram emot att göra när ni äntligen ses igen.. Planera och fantisera❤️ Överraska!! Haha kanske inte, men det är bland det BÄSTA jag gjort!