Hej favoriter, Hur mår ni i höstrusket? Jag gör mitt bästa för att romantisera hösten och kylan som kom till Stockholm från en dag till en annan. Tänk att man varje år känner sig lika oförberedd?Det slog mig att vid den här tidpunkten förra året befann jag mig på botten. Det gjorde så ont i varje liten cell i kroppen. Förtvivlad och ledsen. Att livet återigen inte blev som jag trott, hoppats eller planerat. En viktig påminnelse att jag nu idag, ett år senare står starkare, gladare och tacksam att allt blev precis som det blev. Det är ett kvitto på hur viktigt det är att fortsätta framåt, jobba med sig själv, våga läka, våga acceptera, våga välja sig själv och sin hälsa. Jag blev även påmind att jag vid denna tidpunkt förra året åkte till Spanien, följt av Thailand, Spanien, Australien, Spanien och Thailand igen. 6 månader var jag borta och bara fokuserade på att läka och stärka upp mig själv. Något av det mest utmanande och lärorika jag gjort. Hursomhelst så är jag idag väldigt tacksam. Den här veckan har varit all over the place, både fysiskt och i mitt huvud. Jag tror det är mycket nytt att ta in med nya bolaget, att försöka få ihop en struktur som fungerar i kombination med mina andra jobb… men jag kommer lösa det, ska bara landa i allt och skapa en rutin som fungerar. Idag blir det final av The Challenge följt av middag. Vilka tror ni vinner? Kram och kärlek