Flytta till Spanien låter så himla härligt, roligt och spännande! Eller hur?Jag ska vara ärlig och berätta att det inte bara varit så himla roligt och spännande. Första dagarna kände jag mig så himla peppad, jag var full av förväntan och såg fram emot något nytt.Jag kände mig stolt och glad att jag lyckats skapa mig dessa förutsättningar, för det har inte varit lätt alla gånger. Men så kom smällen.Förmodligen för att jag hade tid att stanna upp efter flera månader på språng. Landa i min ensamhet och bara vara.Inne på 3e veckan nu med konstant huvudvärk, illamående och yrsel. Metallsmak i munnen, trötthet och känner mig orkeslös. Väldigt frustrerande när jag varken kan träna ordentligt, träffa nya vänner eller känna att jag kan göra mitt jobb fullt ut. Försöker se det positiva och fina med att vara i solen istället för hemma i kylan… men när man inte känner sig helt 100 är det lätt att få hemlängtan.Vill väl bara visa att det inte alltid är fantastiskt och underbart, även om tanken på att flytta till Spanien låter magiskt.Det kan också vara ganska ensamt. Men, jag ser det som en utmaning.Nu får jag träna på att vara ensam, även när det tar emot. Jag får hantera detta med hjälp av mina tidigare redskap men också skapa nya🙏Sen vet jag också att detta endast är en prov-period. Jag har ju inte ”flyttat på riktigt”. Ska tillbaka till sjukhuset idag och försöka få järn-dropp. Vet att det är svårt att komma upp i rätt balans när man varit i botten. Håll en tumme