22 oktober 2023. Ett år. När personer i min omgivning sa till mig för ett år sen att jag skulle bli glad igen så visste jag att det var sant, även om det inte kändes så när jag låg som en blöt fläck på golvet i min lägenhet.Jag visste att smärtan och ångesten en dag skulle avta för jag hade varit med om tuffa saker i livet tidigare och tagit mig igenom det. Men om någon hade sagt till mig då, att jag skulle må ännu bättre idag hade jag inte trott på det en enda sekund.Jag trodde jag hade ALLT. Men det visade sig att det inte alls var så jag skulle leva mitt liv.Att förlora personer man älskar gör ont, en fysisk smärta som är något av det mest kraftfulla vi kan uppleva. Men det som är så häftigt är att vi klarar det. Det blir bättre. Smärtan avtar. Tiden läker. Inte alla sår, men man lär sig att leva med dem.När man tagit sig igenom det så förstår man att det var precis såhär det skulle bli, och det kära ni… det är en stor lättnad. Jag tror att alla människor kommer in i våra liv av en anledning, kanske ska de lära oss något? Utmana, pröva, stärka?Vissa personer består livet ut, andra lämnar under resans gång. Ibland för det bättre även om det gör ont i stunden. Var tacksam för minnena du fick, allt du upplevt och allt du lärt dig.Och för att det gjort dig starkare. Det är fint. Kram och kärlek