Bästa ni!! Vi är förlovade! Vilken häftig sak att skriva. Att säga. Att vara. Det känns som att jag svävar på moln. Hela helgen har varit en bubbla och jag känner att jag fortfarande är där uppe någonstans och svävar. Har inte riktigt landat i detta än. Tillskillnad från min älskling som faktiskt vetat om detta en längre tid 😏 Jag har så mycket känslor inom mig att det nästan svämmar över. Jag känner mig så älskad. Så speciell. Så lyckligt lottad. Men framförallt TACKSAM. Tacksam att jag har träffat en person som jag älskar så mycket, och som älskar mig tillbaka. Som vill leva med mig. Alltid❤️ Det är så fint att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Hela helgen har vi bara njutit av varandras sällskap och av känslan att vara nyförlovade. En känsla av lugn blandad med pirr. En känsla fylld av kärlek och harmoni. Jag känner mig som världens lyckligaste tjej. Men jag kan hålla tårarna borta. För det finns något som gör så fruktansvärt ont i allt det här fantastiska. Och det är att jag vill ringa pappa. Det finns inget jag hellre skulle göra just nu. Ni vet att jag brukar tjata om att man faktiskt kan känna flera saker samtidigt. Det kan man, och det får man. Det är fint. ❤️❤️🩹 Tack för alla fina gratulationer ni skickat, det värmer så oerhört!