En dag i taget | Elin Härkönen

God morgon,

Vi fortsätter med en dag i taget, eller hur?

Hur lång tid ska det ta innan man klarar av att acceptera att saker i livet inte blev som man hoppats på? Jag tror inte det finns något facit här… eftersom vi alla är på vår unika resa.

Jag vet bara att man aldrig får ge upp hoppet på att det kommer bli bra. Oavsett hur tufft det kan kännas i perioder. Oavsett hur ont det kan göra i hjärtat, i kroppen, i själen. Känslorna kommer inte alltid vara lika starka, smärtan kommer inte alltid vara lika skarp.

Sorgen av något som inte blev får finnas, men man behöver lära sig leva med den. Saknaden behöver också få sitt utrymme. Förminska aldrig det du känner, tryck inte bort. Känn fullt ut och omfamna. Acceptera dem för vad de är. På så sätt kan du bearbeta, jobba dig vidare. En dag i taget, ett steg i taget.

Det har nu gått 4 månader. Alla har sagt att det skulle ta tre. Absolut inte. Men jag stressar inte. Jag låter mig känna. Jag låter mig falla. Jag tillåter mig att vara jag, fullt ut.

Till dig som går igenom en hjärtesorg just nu, du är inte ensam. Du är aldrig ensam. Och kom ihåg att du inte alltid kommer må såhär.

Det som är menat kommer ske…

Kram