Idag ska jag göra något som förmodligen kommer vara topp 3 mest känslosamma jag gjort på 10 år. Har laddat upp med att gå upp tidigt och jobba undan det som behövdes bli klart idag, tränat, avsatt egentid i kalendern och promenad i naturen. Tvätta och städa var också skönt för att tänka på annat. Jag ser väldigt mycket fram emot kvällen, men jag vet att det kommer bli känslosamt. Bara jag tänker på det så känner jag hur det bränner på bakom ögonen. (Att jag har pms gör det inte mindre känslosamt 😂) Det är något som jag behöver göra för att på något sätt knyta ihop säcken, släppa taget och acceptera. En del i bearbetningen och processen för läkning. När jag fick frågan tänkte säga nej först, för det hade varit det lättaste. Men jag vill ju inte ta den lätta vägen. Så jag tackade ja. Jag tänker att ni ska få veta efter jag gjort det. vi hörs ikväll, kram och kärlek ❤️