Det här med distansförhållande…. Hur gör ni? Första veckan var absolut den tuffaste, det kändes så tomt och grät mest hela tiden. Nu har det snart gått en månad och jag antar att jag börjar vänja mig… problemet är att jag inte vill vänja mig. Jag vet att jag klarar mig själv, och jag trivs i mitt egna sällskap vilket jag tror är en fin och viktig styrka att besitta. Men jag tycker mitt liv är bättre, roligare och mer meningsfull med honom i det. Att få dela livets dagar med någon. Det är fint, en gåva. Absolut delar vi våra dagar med varandra via FaceTime och samtal, men det är inte samma sak. Jag saknar hans närvaro. Hans trygghet, energi och värme. Hans kärlek. Jag vet att det är en kort period och jag vet att vi kommer klara det. Men att inte ha ett datum är jobbigt. Ovissheten. Jag vill ha ett datum i min kalender, en dag att räkna dagarna till. Sålänge försöker jag göra det bästa av situationen och använder all extra tid till att jobba och spendera mer tid med vänner ♥️