Change | Elin Härkönens blogg

Det går att förändras.

Det går att förbättras.

Det går att utvecklas.

Det går att bli starkare och snabbare.

Det går att lära sig vikten av återhämtning.

Det går att uppskatta träning och se det som något roligt istället för ett tvång eller måste.

Jag tror verkligen att allt går, med rätt inställning och mindset.

Jag har alltid varit väldigt liten.

Gymnastiken formade mig tidigt och att vara liten, men stark var det alla strävade efter i gymnastiksalen. Man fick absolut inte blir för stor, eller tung. Och det fick man höra varje dag av tränare och lagkamrater.

Det formade mig såklart och sen dess har jag nästan alltid varit ganska liten, men stark.

Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentaren ”Hur kan du vara så stark när du är SÅ liten?!”.

Jag började sen tävla i en elitidrott där löpning var huvudfokus och att vara liten hade många fördelar. Jag blev otroligt snabb.

Jag var också i ett förhållande några år där jag ständigt fick kommentarer om min vikt och utseende. Vad jag åt eller inte åt. Att jag inte fick bli för stor. Anyway det kan vi prata mer om sen.

Även i Elitstyrkanshemligheter fick jag höra att jag inte hade något där att göra eftersom jag var så liten i jämförelse med de andra. Jag vet att det var ett sätt att försöka bryta ner mig, men det gjorde mig bara starkare.

Men för några år sedan blev jag trött på att vara SÅ liten. Jag började också fundera på framtiden och att jag kanske vill bli mamma någon gång. Då är det inte jättebra att vara ”så” liten.

Jag började plocka bort löpning ur mitt träningsschema (även fast jag älskar den träningsformen), jag började äta ännu mer än jag redan gjorde. Började styrketräna, tung styrketräning. Vi pratar viktade chins, dips, bänkpress, knäböj och marklyft. Det var konstigt men spännande.

Kroppen förändrades och jag blev stark på ett ”nytt” sätt. Jag gick absolut upp i vikt, behövde köpa nya kläder eftersom allt blev för smått och kände mig positiv inför en förändring!

Jag började sätta upp mål med vad som skulle vara roligt att uppnå:

30kg dips 35kg pullups

Jag klarade dessa efter inte allt för lång tid eftersom överkopp alltid varit min styrka.

Ben har jag dock aldrig varit jättestark i, har alltid fått höra att jag har chickenlegs.

Men jag vet också att vi blir bra på det vi tränar på.

Jag vet hur lätt det är att träna det man är bra på, för det är roligare. Men därför bestämde jag mig att börja köra ben 2 gånger i veckan.

I början kände jag verkligen ingen skillnad. Men sen jag kom till Spanien så gick utvecklingen uppåt.

Jag kände plötsligt att 80kg i knäböj var lätt. Då fick jag tanken att 100kg hade varit SÅÅÅ kul att klara av. Det är ju liksom tresiffrigt.

Sagt och gjort. Igår gjorde jag det.

Missade en gång, men då var det en kille på gymmet som kom fram till mig och sa ”det sitter bara i ditt huvud, du har det. Bestäm dig bara”.

Och oj vad det triggade mig, på ett positivt sätt…. Han skulle bara veta hur mycket jag tror på tankens kraft. Så då bestämde jag mig och klarade det.

Häftig känsla. Och kul att uppnå ett mål. Bara för att.

Nu sitter jag och funderar jag på nästa mål i min träning…

Har ni något mål i träningen just nu?