Igår var jag på en väldigt fin, känslosam och viktig föreläsning med Patrick Ekwall. Vill börja med att lyfta honom som gör detta. Som vågar prata om något så tufft som att förlora någon man älskar. Det är tufft och smärtsamt och kräver styrka att orka göra det. Men som han sa igår så har han valt att göra det i förhoppning att kunna hjälpa någon annan därute, visa att ingen är ensam. Kände igen mig i så mycket av det han sa, och det är även varför jag valde att börja föreläsa även om det som är tufft och smärtsamt.Visa att det går att leva vidare. Att vi som är kvar här alla faktiskt har ett val att välja livet.En väldigt fin och rörande kväll, tacksam att få dela den med min mamma. Med det vill jag skicka en liten daglig påminnelse att aldrig ta något eller någon förgivet. Att våga välja livet, varje dag. Och oavsett hur tufft det kan kännas ibland, så kommer det inte alltid kännas så. Du kan bli glad igen och det är okej att vara lycklig. Känslomänniska som man är så tömdes batterierna helt när jag kom hem igår. Har sovit jättekonstigt, drömt massor om pappa och kände mig helt överkörd idag när jag vaknade.Har inte ens tagit mig till gymmet än (och ni som följer mig vet att jag helst är där kl.05) och klockan är 08.En sån dag helt enkelt, och de behövs också i bearbetningen ❤️Men snart ska jag ta mig dit, göra min rehab och fortsätta jobba. Hoppas ni får en fin dag,Kram och kärlek