Jag blir pirrig av tanken att jag är långt ifrån min fulla potential. Jag drivs av att hela tiden fortsätta utmanas och utvecklas. Jag är för nyfiken för att inte prova. Dyker det upp en tanke eller känsla att jag väldigt starkt vill något, så gör jag det. Inte alltid direkt, men på något sätt lyckas jag skapa möjlighet för det förr eller senare. Jag har enda sen jag var liten velat bli programledare och jobba med TV. Men jag var också väldigt nyfiken på skådespeleri. Träningen tog tidigt över mitt fokus och det jag valde att satsa helhjärtat på. Jag har absolut fortsatt jobba mot programledardrömmen, men stuntutbildningen i Australien förra året väckte en gammal nyfikenhet i mig. Det här med skådespeleri!…. Jag har inte riktigt lyckats släppa tanken sen dess. Och när jag för någon månad sen hamnade i ett möte angående ett stunt-uppdrag och fick frågan om jag inte vill skådespela också…så kände jag att jag kanske bara ska prova. Så jag vet?Så jag googlade och såg att Calle Flygare har kvällskurser i Skådespeleri för tv och film. Så jag sökte och fick en plats (?!) Jag älskar den här delen med mig. Att jag bara kör.”Om man aldrig provar kommer man aldrig få veta” Första tillfället var idag och jag har redan lärt mig en hel del, framförallt om mig själv. Tex. att som föreläsare har jag en arbetsskada att jag pratar lugnt och med pauser när jag berättar något…. så det är något jag behöver tänka på när jag skådespelar🙈Väldigt roligt och jag ser fram emot dessa veckor!!Har ingen aning vad detta kan leda till, eller om det ens kommer leda till något. Men kul är det!Har du något du alltid velat prova? Kram och Godnatt❤️