Ni säger att jag ska lyssna på kroppen. Och ja absolut, det är något jag uppmanar alla att göra… till viss del. Men sanningen är att om jag hade lyssnat på min kropp så hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade nog inte ens tagit mig upp ur sängen. För den värker. I 10 års tid har jag försökt stänga av smärta, försökt lära hjärnan att inte rikta fokus till nacken och det som gör ont. Många timmar har jag lagt på rehab och träning men ännu fler på mental träning och mindset, för att ta mig igenom dagarna och orka med. Så många gånger har jag kraschat och velat ge upp, men stängt av och fortsatt. Jag säger inte att det är optimalt, men jag säger att det har hjälpt mig dit jag är idag. Självklart är det viktigt att inte vara dum, och lyssna på kroppen så mycket som det går. Men ibland kanske det inte är ett alternativ? Och nej det är inget speciellt som har hänt på sista tiden, jag har inte ramlat eller tränat för mycket… Men med sömnbrist så har jag inte samma ork att tänka bort smärtan. Inte samma smärttålighet helt enkelt ♥️ Ja vägen mot att kunna sova ordentligt fortsätter och är prio just nu! Kram från mig