Anxiety | Elin Härkönens blogg

Tänk att den korta tiden i röntgen-tunneln idag kunde framkalla så mycket minnen och känslor.

Har du gjort detta förr? - Oh ja, lite för många gånger. Tycker du det är jobbigt Elin? - Nej. Har du klaustrofobi? - Nej. Då kör vi.

Det var som att någon kastat mig tillbaka 9 år i tiden. Till dagen jag inte visste någonting. Varför hade jag så ont? Varför kunde jag inte röra mig? Rädslan och oron om jag någonsin skulle kunna gå, springa eller ens fungera igen.

Det var den värsta dagen i mitt 18-åriga liv.

Trycket över bröstet även kallad ångest kom som ett brev på posten. Jag försökte intala mig själv att då var då, nu är nu. Att det snart är över. Och att jag faktiskt har en kropp som fungerar.

Det var svårt men jag lyckades ta mig ur den obehagliga känslan och istället sköljdes en ENORM känsla av tacksamhet över mig.

Tänk att jag lever. Tänk att jag har en kropp som fungerar hyfsat ändå . Tänk att jag lyckades kämpa mig igenom de där 2 åren när varje dag var en kamp.

”Det är lätt att glömma hur långt man kommit om man fokuserar för mycket på hur långt man vill nå.”

Att stanna upp. Vara här och nu. Göra det man älskar, med personer man älskar. Njuta av livet.

Leva, inte bara överleva