Vet inte hur många gånger jag intalat mig själv dessa ord under morgonen: ”Du är inte elitgymnast längre Du tränar inte gymnastik 6 timmar om dagen längre Du kan alltså omöjligt ha samma krav och förväntningar på din kropp och dess form IDAG som du hade då.” Trots dessa meningar som mitt förnuft förstår till 100% så smyger sig ångesten fram nu när jag är påväg till gymnastikhallen för första gången på länge. Det påminner mig om pressen som jag ALLTID bar på, dag ut och dag in under så många år. Pressen att prestera …. jämt. Träna hårdare än alla andra, bättre än alla andra, äta mindre än alla andra, sova mindre än alla andra, vara gladare än alla andra, alltid vara starkast, bäst, duktigast. Jag är tacksam att den tiden är över, och att jag inte längre mäter mitt värde enbart i mina prestationer. Jag är långt ifrån klar, men jag har kommit en bra bit påvägen…. idag har jag funnit så mycket mer i mitt liv. Saker som är viktigt PÅ RIKTIGT. Vänner, familj, kärlek. LYCKA En liten fredags-påminnelse till Er och mig, helt enkelt ♥️ Håll tummarna att jag inte bryter ihop under träningen idag…. 😂 det ska ju faktiskt bli riktigt kul!