Årsdagen är här.Idag är det 11 är sen jag bröt nacken och var millimeter ifrån att förlora allt. Jag har valt att fira den här dagen istället för att se tillbaka på all smärta och lidande.Jag hade tur och överlevde.Jag valde att försöka kämpa mig tillbaka, en dag i taget ett steg o taget, ett andetag i taget. Det fanns perioder och dagar då jag inte längre orkade, gånger då jag ville ge upp.Men som tur är så valde jag att fortsätta kämpa.Jag ville bli den där personen som jag själv hade behövt när jag befann mig i mörkret och inte längre såg något ljusJag ville göra det omöjliga möjligt. Jag hoppas att min resa kan ge styrka och motivation till andra. Att fortsätta kämpa oavsett vad för hinder eller motgång som kommer i din väg.Jag tror verkligen att vi är starkare än allt som försöker bryta ner oss. Så länge vi fortsätter kämpa, tror på oss själva och aldrig ger upp. Kroppen är en fantastisk maskin.Så ta hand om den du fått på bästa möjliga sätt.