För exakt 10 år sen, den 11 Februari 2013 så var jag med om en tragiskt olycka under ett träningspass och bröt nacken. Den 5e nackkotan var helt av, den fjärde hade en spricka och diskar var krossade. Jag fick höra att det var ett mirakel att jag hade överlevt. Hur min framtid såg ut var det ingen som visste, men ett aktivt liv var bara att glömma. Men någonstans inne i mig kände jag en glöd, ett driv och en vilja. En vilja att göra det omöjliga möjligt. Jag bestämde mig för att kämpa. En dag i taget. Det har inte varit lätt, det är många gånger jag velat ge upp. Men varje gång jag tänkte tanken så blev jag påmind att jag har så mycket att kämpa för. Så mycket att leva för. Igår firade vi hela dagen, och ett nytt blogginlägg kommer om det❤️ sålänge vill jag skicka en påminnelse om att vi är starkare än ALLT som försöker bryta ner oss. Kram och kärlek