Det här med att tiden läker alla sår, det kanske stämmer men ärren finns kvar föralltid…” 💔 Det är så fint att få höra att jag inspirerar så många av Er. Det är fint att få höra att jag är stark och en förebild. Men många gånger känner jag mig allt annat än stark. Och det är då jag påminner mig själv om allt jag varit med om i livet, och att ingenting har lyckats bryta ner mig. Jag har lärt mig att man kan vara stark och svag samtidigt. Man kan vara glad och ledsen samtidigt. Man kan försöka göra det bästa av livet samtidigt som man bearbetar en stor sorg. Man kan leva med värk men ändå sprida glädje. Man kan lära sig att se ljusglimtarna i livet istället för att fokusera på det mörka. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går. Om man aktivt väljer det. Idag är en sån dag då jag måste anstränga mig lite extra att välja glädje, samtidigt som en obeskrivligt stor sorg och saknad sköljer över mig. Idag skulle du blivit 52 år. Och jag lever fortfarande i någon slags förnekelse och tänker att du är iväg på en jobbresa. En jobbresa som bara blev lite längre än tänkt. Grattis på födelsedagen Pappa❤️ Jag saknar dig varje dag. 💔