It's ok to not be ok | Elin Härkönen

Jag tänkte att jag vid det här laget borde vara expert på att ha ont i kroppen. Eftersom jag blivit tvungen att acceptera att leva med smärta och begränsningar så pass länge. Man blir ju bra på det man tränar på. Och att träna på att ha ont och inte låta det förstöra livskvalitén är något jag tränat på varje dag i 7 års tid. Ändå får jag mina svackor. Dagar då jag verkligen inte orkar, då jag är så less på att ha just ont. Oftast är det pga. en ny smärta, en ny skada, eller något som gör mer ont än "vanligt" som triggar igång min känsla av "nu f*n räcker det". Jag vet att det inte blir bättre av att ge dessa negativa känslor uppmärksamhet. Jag vet att det inte blir bättre av att fokusera på det som gör ont, på det som är jobbigt, på det man önskar vore annorlunda. Men ibland är man skörbar och orkar inte stå emot... och man hamnar i det svarta hålet. Grejen är den att det är OK. Jag tror man behöver det ibland, att man behöver få släppa ut aggretion, frustration, ilska, saknad och hat. Det som INTE är OK är att fastna i det. Släpp ut det, låt bägaren rinna över. För det är så galet skönt efteråt. Då kan man ta nya tag och ser helt plötsligt livet lite mer klart. Se det du har istället för att fokusera på det du inte har.