no worlds for me | Elin Härkönens blogg

# nevergiveup

Att ge upp har aldrig varit ett alternativ för mig och det kommer det heller aldrig att bli. Flera gånger under mitt liv skulle det ha varit det absolut lättaste... men vem vill vara ett offer när man kan välja att vara en vinnare?

För det är faktiskt så, det är ett val var och en av oss måste ta vid motgångar.

Vad väljer du?

.

VM närmar sig med stormsteg och jag kommer inte stå på startlinjen i år.

För mig är det inte att GE UPP utan att VÄXA upp och inse vad som är viktigast i livet.

.

Att ge upp eller växa upp?

Ja senaste tiden har jag fått väldigt mycket förfrågningar om VM i OCR (obstacle course racing). För er som missat det så är jag nämligen 2 faldig Europamästarinna och även bäst i världen i min åldersklass i sporten.

Om bara 2 veckor är det dags för världsmästerskapen igen i London, och i år har jag lovat mig själv att INTE stå på startlinjen.

Vissa har hört mig säga det förr men sen slutar det ändå med att jag är med och.....vinner(?!). Hihi .

Men i år har jag bokat en jobbresa till Italien samma helg, bara för att INTE riskera att tävlingsmänniskan i mig tar över och gör något dumt val.

Det är nämligen såhär att jag VET att jag skulle kunna pressa min kropp, jag vet vad den är kapabel till, och jag vet att jag har ännu mer i mig än vad jag har hunnit visa hittills.

MEN, är det vad jag vill?

Är det vad som är bäst för mig och min kropp? För mina nära och kära? För det liv jag vill orka och kunna leva?

NEJ. Just nu mår inte kroppen bra, nervskador sen min brutna nacke har spökat mer än någonsin senaste året, och jag skulle egentligen INTE tävlat alls i år.... men när något är så otroligt roligt är det svårt att hålla sig ifrån.

Har dessutom åkt på en kraftig blodbrist utan förklaring under sommaren. Men det som verkligen gjorde att jag bestämde mig att prioritera annorlunda var en fruktansvärd bortgång i familjen. Kan fortfarande inte förstå, vill inte inse att du inte kommer komma hem igen...

Livet är för kort.

Jag vill LEVA mitt liv fullt ut.

Och just nu är det mina nära och kära som är PRIO.

Jag har redan varit i elitidrottandet i så många år... jag har prioriterat det och min egna träning alldeles för många gånger. Jag har vunnit typ det som går att vinna. Jag har lyckats göra något som inte skulle vara möjligt... att ta mig från sängliggandes till att bli bäst.... jag fick tillbaka ett aktivt liv mot alla odds, vilket är den största vinsten av alla.

Jag känner helt enkelt inte att jag vill . Jag vill inte få ondare i kroppen, den ska hålla länge. Och det jag står för och försöker inspirera fler till att göra är just att följa sitt hjärta och göra det man själv VILL och inte det alla andra tycker man ”borde” göra. Jag vill vara en förebild som tar kloka val.

Självklart är det tråkigt att inte stå på startlinjen på ännu ett VM.

Men för mig handlar det inte om att ge upp, utan att VÄXA upp och inse vad som är viktigast i livet.

Jag har vunnit kärleken och har en fantastisk familj, vilket är värt mer än alla guldmedaljer i VÄRLDEN.

Önskar alla mina vänner och konkurrenter ett stort lycka till i London om 2 veckor!!

Njut lite åt mig också! Ni är grymma!

Kärlek