”Run when you can, walk if you have to, crawl if you must; just never give up.” . . Jag älskar att utmana mig själv, att utvecklas och följa resan framåt. Kroppen är en otrolig maskin och jag har fått uppleva en resa som knappt går att beskriva med ord. Ibland måste jag stanna upp och se hur långt jag kommit när jag blir för hård på mig själv att jag inte är där jag vill vara. Speciellt de gånger man tar något steg bakåt... det är riktigt tufft, men en del i processen... Som många vet så har jag och min familj haft en tuff period och jag var livrädd att det skulle gå ut över mitt mående att jag skulle falla. Tycker jag har kämpat på bra, och gjort det jag måste även de gånger jag inte känt för det. Dock är kroppen sliten, det märks och det känns.... den har ett extra stresspåslag och jag får inte ut det jag vill från träningen . Trött, ont, uppsvälld och orkeslös. Men det är bara att fortsätta kriga, livet går vidare och det kommer inte vara föralltid. Acceptans. Att stressa över att kroppen är stressad gör den inte direkt mindre stressad 🙈 Måndag och ännu en dag på träningslägret i Kroatien. Nu kör vi!