Tears | Elin Härkönens blogg

Sitter på flyget påväg hem till Stockholm.

Tänker på allt och ingenting.

Helt plötsligt känner jag hur något rinner längs min kind, jag kollar upp ifall det droppar från taket...

Men nej, det är tårar. Tårar som rinner ner längs mina kinder. Tårar som jag inte kan hejda. Jag måste bara få det ur mig.

.

Jag är så ledsen, trött och blåslagen precis överallt.

Men ondast gör det ändå inuti.

.

Och nej jag syftar inte på det som hände igår. Självklart gör det ont att ett land fuskat sig till en bättre placering så jag tappar min.

Men det är bara en tävling. Jag har varit med om betydligt värre saker.

Plus att en liten metallbit hade inte gjort mig mycket lyckligare, eller hur?

Nej det som jag är mest ledsen för är smärtan jag lever med.

Jag är less på att ha ont. Jag är less på min nervskada. Jag är less att den ska lyckas begränsa mig och det jag vill uppnå.

Det blev så tydligt denna helgen.

Hade det inte varit för den hade jag haft så mycket mer att ge. .. vilket gör att jag känner mig maktlös.

Jag vill kunna bestämma över min egna kropp. Jag vill inte vara begränsad.

.

Som ni hör är jag less, men samtidigt blir jag motiverad, motiverad att lösa det här. Jag ska bli kvitt den här nervskadan, jag ska bli så smärtfri jag bara kan bli. Jag har bestämt mig och då är det inget som kan stoppa mig.

.

Och bara för att förtydliga: Självklart är jag tacksam, varje dag att jag tagit mig såhär långt.

Jag vet att det kunde varit tusen gånger värre och att det finns dem som har det värre än mig. Jag gör mitt yttersta att hålla humöret på topp. Men ibland blir även jag less, jag är också människa och just idag tycker jag det är så j*vla orättvist att jag bröt nacken.

Folk vet inte, som mina teamkompisar säger. Nej folk vet inte hur det är att leva med detta. Jag kämpar på allt jag kan, men ibland räcker det inte hela vägen.

Och det mina kära läsare är så obeskrivligt frustrerande. ❤️

Låt tårarna komma, töm ventilen och sen känns det bättre.

Det viktigaste är att du inte fastnar i tårarna