I DID IT | Elin Härkönens blogg

Ett långt och känslosamt inlägg coming up....♥️

Ä N T L I G E N .

Ett mål.

En milstolpe.

En dröm.

Så länge .... ja, ni skulle bara veta hur många år som jag kämpat och längtat efter att stå där jag är idag!

Intalat mig själv att ”så kommer det bli”. Ge inte upp.

Visualiserat, drömt och hoppats.

Jag har fått handskas med frustration, ilska och förtvivlan att det tagit så lång tid...

Har fått arbeta med mitt tålamod något enormt.

Försökt acceptera , ta en dag i taget och aldrig ge upp hoppet att dagen kommer komma.

Min kropp har under flera års tid inte svarat som jag velat, efter det hemska jag utsatte den för under min identitetskris 2013 ..... den onda cirkeln jag hamnade i efter min olycka och då mitt liv helt plötsligt gick från en elitidrottskarriär till att ligga still i en säng stirrandes upp i ett tak.

Självskadebeteende. Svält och ätstörningar.

Något jag så väl visste var fel.

Något jag visste var skadligt.

Men smärtan, sorgen och saknaden av mitt tidigare liv blev för stor.

Jag blev helt enkelt desperat och var tvungen att dämpa smärtan och ångesten på något sätt.

Något jag idag vet är vanligt vid trauman.

Det hade lika gärna kunnat bli drogmissbruk, spelmissbruk, sexmissbruk...

för mig blev det matmissbruk.

Att straffa kroppen, pressa den tills den skriker, svälta den, pusha den, hata den, intala sig själv att man är värdelös.... ja hur sjukt det än låter så kändes det bra där och då, i stunden.

När jag straffade mig själv genom att inte äta, ja då tog den smärtan över ... och smärtan jag kände i nacke, kropp och hjärtat minskades.

För stunden mådde jag lite bättre.

Men sen blev det 10 gånger värre... eftersom jag visste hur fel mitt sjuka beteende var.

Jag som alltid varit ”fröken duktig” , gjorde allt annat än att vara duktig.

Jag levde i konstant dåligt samvete... .jag hade ju överlevt och borde bara vara glad? Varför kunde jag inte vara den där positiva spralliga tjejen som jag alltid varit?

Jag kände mig misslyckad.

Så jag fortsatte därför att straffa mig själv.

Enligt mig var min kropp oduglig, den hade svikit mig...och jag likaså eftersom jag inte klarade av att var glad.

Jag levde i ett mörker längre än många trodde. Att bli skådis är ju något jag velat bli sen jag var liten, så att spela att allt var bra.... ja vi kan väl säga att jag lyckades.

Det höll på att gå riktigt illa, tills en dag då jag fått nog.

Ingen sjukdom skulle få styra mig. Ingen skada skulle få begränsa mig. Ingen läkare skulle få bestämma hur pass återställd jag skulle bli.

Ingen annan ska bestämma hur jag ska leva mitt liv.

Nej DET ÄR MITT LIV.

Så jag tog över makten.

Jag bestämde mig att bryta, förändra. Jag ville inte längre vara sjuk. Jag ville leva ett liv som var värt att leva.

Så jag tog tag i det.

Jag gjorde allt jag kunde för att bli frisk. Jag sökte hjälp. Jag kämpade varenda dag tills jag äntligen blev frisk och fri.

Mitt livs största vinst!

Den här sjukdomen är det värsta jag varit med om och därför delar jag med mig av min historia. Jag vet hur vanligt det är, hur lätt det är att falla när man mår dåligt.

Men jag vet också att det går att bli fri. Det går att må bra igen.

OM man verkligen bestämmer sig PÅ RIKTIGT. Inte på låtsas, nej halvdant funkar inte.

Nej helhjärtat är det som gäller!

Under åren som gått har jag fått höra andra snacka... folk har spridit falska rykten att jag fortfarande varit sjuk. Försökt trycka ner mig när jag kämpar mig uppåt och framåt.

Det har gjort så fruktansvärt ont.

Eftersom jag vet att jag är frisk. Men min kropp inte svarat så snabbt som jag velat.

En rubbad ämnesomsättning, kronisk smärta och konstant stresspåslag i kroppen har sina nackdelar.

Att dessutom älska en aktiv livsstil, inte sova ordentligt på nätterna och jobba långa dagar... ja det är sånt folk inte ser.

Människor är ju så fantastiskt snabba på att döma..

Varför? Varför döma någon annan människa? Varför trycka ner? Är du orolig, PRATA med personen.

Du har ingen aning om vad den bär på i ryggsäcken.

.

Hursomhelst... att jag står där jag är idag, gör mig stolt.

Det känns som en vinst, en revansch.

Jag har fått jobb som modell, en träningsmodell för att jag ser stark,

vältränad och hälsosam ut! De ni!

vilken fantastisk skön känsla.

Som jag kämpat ska ni veta.

Och jag kommer fortsätta kämpa.

För livet är inte enkelt.

Men fan va underbart det kan vara!

GE INTE UPP

Kram på er mina fina läsare.

Och tack till alla ni som tror på mig,

ni är ju faktiskt fler än dem som dömer och sprider falska rykten ♥️ love E