pain | Elin Härkönens blogg

Hoppas ni alla haft en fin helg..

Här kommer det inlägget jag egentligen hade tänk publicera ikväll... jag råkade skriva ett annat som jag precis publicerade... ett liknande inlägg till detta;

o m elitidrottare som tvingas sluta med sin idrott .

“Ingen ser smärtan jag bär på, men det är liksom min tanke.

För om jag kan lura alla andra, kanske jag kan lura mig själv också en dag”

#BREAKITMAKEIT

Det är ju så hjärnan fungerar.

Det vi intalar oss varje dag, blir vår verklighet.

Jag vill tro att det funkar så.

Det är min dröm

Att bli smärtfri, obegränsad och lycklig ♥️🙏

#oneday

Idag blev det så självklart för mig.

En påminnelse.

Något jag egentligen är väl medveten, men blundat för.

Att köra på på samma sätt hade varit det enklaste.... men om det är det bästa? Det är frågan.

Vi får bara en kropp och det är tänkt att den ska bära oss genom hela livet.

Längesen kroppen var såhär ledsen på mig. Värker och domnar bort.

Nervskadan bråkar och det tär på mitt humör... hur mycket jag än försöker vara positiv.

Så kan jag inte ha det.

Jag har så otroligt mycket i mitt liv att vara glad över.

Så när något förstör eller drar ner på mitt humör får jag mig ofta en tankeställare.

Problemlösare som jag är.

Varför vara ledsen?

Livet är för kort för det.

Varför ens ödsla energi på att må dåligt.

Varför ens överväga att fortsätta?

På riktigt, varför? För vem?

Jag har redan vunnit kampen med mig själv, mina hjärnspöken och alla som tvivlade på mig.

De som sa att schack var min framtida sport.

Jag tror att jag lurat mig själv senaste tiden, trott att jag ”måste” fortsätta.

För att vara den där ”powerwoman” som aldrig ger upp.

Men det här handlar inte om att ge upp.

Det handlar om att jag vill MÅ BRA.

.

Elitidrott är slitsamt.

Jag märker att det sliter på min kropp och att jag fått 2 bonusår på elitnivå är ett mirakel.

Det är jag så tacksam för.

Det kanske får räcka? i alla fall för ett tag.

I slutändan vill jag alltid vara en förebild.

En förebild som lyssnar på kroppen.

Och just nu värker den mer än på länge.

Den protesterar och då är det inte kul.

Muskelbristning i latsen innan VM förra året visade ganska tydligt att det blev för mycket.

Jag vet att jag skulle kunna pusha igenom en säsong till.

Men är det det jag vill?

Ha ont i kroppen mer än vanligt är inte kul. Och jag vill göra det som är kul.

Livet är för kort för något annat.

.

Ta hand om dig och dina nära

Stor kram

p.s inte meningen att låta deppig, jag är tacksam och glad. Har så otroligt fina människor runt mig och det är faktiskt det som är det viktigaste av allt <3

Men ibland tär smärtan och jag tänker det kan vara bra att visa mer av mig än den där sprudlande tjejen.

.