Kommer ni ihåg när man var liten och skrev dagbok varje dag...? Den där lilla boken som oftast var rosa, med glitter och ett guldigt hänglås? Där man skrev ner sina djupaste hemligheter och var livrädd att någon annan skulle få reda på. Där man tillät sig själv att tänka, känna och undra? Varför slutar de flesta med detta när man växer upp och blir äldre? Jag tror verkligen att det skulle vara bra för alla människor att få ut sina känslor... på ett eller annat sätt. Att skriva ner det som snurrar i sitt huvud är ett bra sätt för att avlasta. Att se saker på papper. Det har alltid hjälpt mig. Det blir lättare att skilja på känsla och verklighet. Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Dagbokens form har dock förändrats. Den är inte rosa och glittrig längre... utan oftast tar telefonen över. Instagram och bloggen har blivit som min dagbok, för då kan jag samtidigt försöka inspirera och motivera någon av Er. Genom att dela med mig av mina motgångar, hur jag tar mig igenom dem, mitt tankesätt, positiva inställning till livet så är min förhoppning att hjälpa <3 . Skriver du någon typ av dagbok? Om inte, är dagens tips från mig att börja. Skriv en anteckning i mobilen eller använd papper och penna. Skriv ner något som snurrar där uppe... för kanske hjälper det dig att se saker mer klart. Önskar Er alla en fin Torsdag. <3 @breakitandyouwillmakeit