Listen to your body when it whispers and you won't need to hear it scream

Vi har alla våra krämpor, våra smärtor och problem som vi handskas med. Hur vi väljer att hantera dem är upp till var och en av oss. I 5 års tid har jag fått jobba otroligt mycket med acceptans. Acceptera att min kropp värker... men att acceptera begränsningar har jag vägrat göra. Ingen ska få tala om för mig vad jag och min kropp kan eller inte kan göra. Jag antar att jag mognat under åren som gått, fått mer förståelse och kunskap av hur människokroppen men framförallt hur MIN kropp fungerar. Jag har blivit bättre på att hantera mina krämpor. Jag vet vad jag måste göra för att hålla smärtan hanterbar. Jag märker när det blivit för mycket av det goda, och med det goda menar jag träning/tävling. Jag märker när jag slarvat med min egna träning och fokuserat för mycket på andras. Jag märker när kroppen säger ifrån och har extra kortisol-påslag, oftast av stress och sömnbrist. Jag märker när det är dags att varva ner eller smeeda upp. Förra veckan var en dipp-vecka. då hade det blivit lite mycket av det goda, och lite lite av återhämtning. Min kropp sa ifrån och min gamla skulderblads/revbensskada kom som ett brev på posten. Ett tecken från min kropp till mig själv att det var dags att stanna upp. Ta hand om MIG och min kropp. Jag tror att vi lär oss så länge vi lever. Att vi aldrig kommer vara fullärda. Det är okej, så länge vi hela tiden blir bättre. Bättre på att vara den bästa vi kan vara. Känner mig redo för en ny vecka, en vecka som kommer bli riktigt bra. Jag ska prioritera sömn, jobb och bra träning. Tävling på Lördag och det ska bli SÅ kul . Kram och godnatt fina ni Listen to your body when it whispers and you won't need to hear it scream