Det känns som jag är på upploppet. Så nära mållinjen. Så nära att få min dröm att slå in. Drömmen jag haft så länge jag kan minnas. Drömmen som var min drivkraft och tog mig tillbaka från en bruten nacke. Drömmen som jag blev tvungen att trycka undan och låtsas inte fanns. Drömmen jag tillslut återupptog förra året och var EN dag ifrån att uppleva . En av elitidrottarens största dröm. Att representera Sverige på ett VärldsMäterskap. Du kanske tycker det låter fånigt, eller klyschigt . Och jag har genom åren insett att det ”bara” är en tävling och egentligen inte en big deal. Det finns så otroligt mycket mer i livet som är tusen gånger viktigare. Att må bra tillexempel. Men även fast jag vet det så går det inte att komma ifrån att jag nu är elit igen och har tränat hårt inför det här. Så självklart känns det surt om jag skulle behöva missa det. Jag är som sagt precis på upploppet. Så nära att delta på ett världsmäterskap. Klassas som en av de bästa atleterna i världen. Så nära men ändå så långt bort. Kom igen nu kroppen ❤️ Muskelbristningen är på bättringsvägen, men långt ifrån bra.... har inte aktiverat latsen på 2 veckor och känner mig redan svag i överkroppen. Är kroppen inte redo om 1,5 vecka är det inte värt det. kroppen är det viktigaste vi har. Utan den har vi ingenstans att leva❤️