Livet Ibland känns det som vi är högt upp på toppen. Allt bara flyter, man är förväntansfull för framtiden och man mår så sjukt bra..... när vi minst anar det kan vi handlöst falla mot marken, BOOM. En dipp. Det är vad som brukar kallas för livets berg-och dalbana. En resa som är oförutsägbar, med hastiga svängar. En resa som ibland kan kännas riktigt läskig men också fantastiskt rolig. En skräckblandad förtjusning liksom.... precis som på Gröna Lund och Liseberg ...eller hur? Jag mådde så sjukt bra igår. Det kan man läsa i mitt blogg inlägg jag skrev igår när jag precis checkat ut från The Winery Hotel och min boost helg med Pischa o Paula. Och då menar jag verkligen en sån där TOPP-känsla. Idag är jag på botten igen. Inte riktigt så djupt. Men med spricka i revbenet och smärta jag inte känt tidigare som begränsar mig och min vardag, det rent ut sagt suger. Jag som mådde bra? Jag som började få mindre ont, sen förra skadan.Why? Ännu en skada. Ännu en läkningsprocess att följa och ta mig igenom. Jag ska antagligen få så mycket erfarenhet som möjligt av skador, I guess. Det här kommer inte bryta ner mig, bara göra mig starkare. Är bara så less på att vara begränsad. Och det måste man få vara. En stund. Jag har gråtit av smärta och det faktum att jag är skadad, släppt ut alla känslor. Det känns redan bättre och snart är jag glad igen. Har faktiskt erfarenhet av spricka i revben sen tidigare och vet att smärtan bara blir värre och värre för varje dag i ca 5 dagar innan smärtan börjar avta. 1 vecka är ju ingenting, om man ser det från ett annat perspektiv. Det är något jag alltid brukar försöka göra när jag stöter på en motgång. Se det positiva Tänka "Det kunde varit värre", eller "det finns dem som har det värre.Din inställning är allt. Plus att man får faktiskt träna med sprickor, försiktigt.