Bara för att du vaknar upp med en viss känsla betyder det inte att den behöver stanna kvar resten av dagen. Framförallt behöver den inte ta över och STYRA hur hela din dag ska bli. Många vaknar upp trötta och tänker direkt: ”åh nej FAN också, måste jag redan gå upp och åka iväg till jobbet”. Den inställningen skickar direkt negativa signaler till hjärnan. Först å främst bestämmer du för den och dig själv att du är TRÖTT... fast du i de flesta fall inte ens har hunnit känna efter ordentligt...eller hur? Klart man är sömnig när man är nyvaken. Men varför bestämma dig för att vara trött innan du ens hunnit känna efter? 😉 Att sen dessutom tänka negativt om jobbet eller om någon motgång du brottas med just nu gör inte saken bättre. Återigen till valet. Hur väljer du att se ditt liv? ”Åh fan måste jag gå till jobbet igen” Eller ”vilken tur jag har som har ett jobb att gå till” ”Fan fan fan va allt är kämpigt just nu” Eller ”tänk va stark jag kommer bli när jag kämpat mig igenom detta”. . Jag ska vara ärlig, det ÄR lättare sagt än gjort. Men som med allt annat i livet så måste vi träna på det vi vill bli bra på. Jag tränar mycket i de flestas ögon, men jag tränar minst lika mycket med mitt mentala. Jag tycker inte heller alltid det är superenkelt att tänka positivt, men jag gör allt jag kan för att lyckas med det. Oftast går det. Men vissa dagar tar det lite längre tid. Som idag tillexempel. Jag vaknade upp, glad över att solen sken, glad att jag hade mindre ont i nacken efter gårdagens behandling, glad och exalterad inför kvällens PT-jobb och gruppträningar. Tänkte jag skulle ge mig ut på en härlig löprunda, så jag åt min frukost och stack sedan iväg . Men det blev inte så härligt... tårarna kom. Det gjorde ju så jäkla ont. Jag blev så förvånad, för så illa har det inte varit tidigare. Varje steg jag tog skickade en smärtsignal till min hjärna som sa : SLUTA!! Jag försökte pressa mig igenom det, provade alla möjliga olika springtekniker för att hitta den som gjorde minst ont. Men nej kroppen sa ifrån. Springa med den strålande smärtan från svanskotan är inte att leka med. Hur hanterade jag detta? Ja först tog de negativa tankar över, jag blev bara mer o mer ledsen. Ledsen att vara begränsad, ledsen att ha mer ont igen, ledsen att jag inte kunde göra det jag älskar. Jag som hade längtat så efter min löptur.... Jag lät mig själv vara ledsen ett tag innan jag skakade om mig själv. Precis det här som jag skrev i början av inlägget så har vi alla ett val att göra. Vi har alla makten och kan påverka hur våra dagar ska bli, till viss del. Inte ville jag att denna negativa upplevelse och dessa negativa tankar skulle få förstöra HELA min dag?! NEJ. Vi är inte våra känslor.... dem kommer och går. Vi kan alla välja att hantera dem. Antingen låter vi dem styra oss, och förstöra våra dagar. Eller så försöker vi vända på dem. Precis det sistnämnda gjorde jag. Jag vände på känslorna. "Tänk att det inte blev värre. Tänk allt jag faktiskt KAN göra. Mitt revben börjar läka ordentligt nu. Jag kan ju faktiskt träna det mesta som inte involverar underkroppen. Om jag vilar idag är det säkert bättre redan imorgon🙏" Det som gjorde mig gladast, var tanken som min pappa sa till mig efter olyckan i måndags.... när jag förtvivlat säger : ”Alltså det va cyklar precis framför mig och bakom mig, men det är JAG som blir påkörd av en bil! Varför?!” ”Men Elin, hade det varit någon annan hade dem inte klarat det lika bra som du. Du kanske räddade någon....” Jag försöker tänka så, även fast det suger att ha ondare igen. Smärta kommer och går och jag vet ju att detta kommer försvinna med tiden. Det kunde som sagt vara värre, och jag kanske RÄDDADE någon. Jag hoppas att min morgon och detta blogginlägg kan få dig att tänka om. Om du besitter dig i en jobbig situation i livet som känns hopplös, jobbig och svår: Försök försök försök vända känslorna till något bra, och framförallt låt inte negativa känslor bestämma över dig, din dag eller ditt liv! Ta kommandot, det är ju faktiskt DITT liv, Inte dina känslors. Kom ihåg att dina känslor inte är du.