BREAK IT always MAKE IT | Elin Härkönens blogg

Tack alla fina som kikar in här, och extra tack till er som skickar kärlek och värme Det betyder mer än ni tror. Förvarnar att detta blogginlägg kanske inte kommer bli ett av mina bästa, och förmodligen även ett av de mest oklara . För oklart är just precis vad livet känns just nu. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Känner bara mig helt tom . Slut . (Att jag har sovit 1-2 timmar de senaste 2 dygnen är säkert också en bidragande faktor.) Jag ska försöka få fram varför till alla Ni som hört av Er och undrar. Jag skulle ju föreläsa NU idag i samarbete med Paradiset Matmarknad, i Stockholm Sickla... Om att finna BALANS i LIVET, men också om att LIVET INTE ALLTID BLIR SOM MAN TÄNKT SIG. Jag blev tvungen att ställa in föreläsningen idag, (jag som i stort sett ALDRIG ställer in), just pga. att "livet inte alltid blir som man tänkt sig". ..... då jag de senaste dygnet befunnit mig på Ortoped avdelningen på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. De flesta av er som brukar läsa min blogg eller följer mig på instagram (@breakitandyouwillmakeit) vet säkert att jag de seanste 5 åren har lyckats kämpa mig framåt ( mot alla odds) och tagit mig tillbaka till en så pass aktiv livsstil, att jag nu senaste tiden har kunnat träna, stå på händer, springa, tävla, vinna EM..... Men också att jag nu kan dela med mig av mina erfarenheter, kunskap och största PASSION i livet: ATT HJÄLPA andra människor må så bra som det bara går genom att driva BREAK IT och jobba som tränare och föreläsare/bloggare. Saker jag fick höra va "omöjligt" för mig att göra igen.... efter en bruten nacke. För 5 år sen trodde jag att en bruten nacke var lika med döden. Att det var sånt som bara hände i filmer. Aldrig trodde jag att det skulle hända mig . Men det var just precis det som hände, för 5 år sen. Den smärta rädsla och oro jag hade då är det värsta jag någonsin varit med om. Att inte ha någon kontakt mellan huvud och kropp. Att få höra från läkare att det var ett mirakel att jag inte dog på fläcken. Att inte veta hur min framtid såg ut. Jag vill nästan inte ens skriva det här.. för det känns så overkligt. Så surrealistiskt. Igår var jag med om en NACK-olycka, igen Jag skulle spela in en musik/tränings-video med mina vänner och förbereder ett " coolt " lyft inför tagning och vi rasar mot marken och jag landar i en jäkla smäll, rakt på nacken. Jag känner direkt " det här är inte bra" Jag blir rädd, jag vågar inte röra mig. Jag känner min kropp så väl, efter allt vi varit med om tillsammans, och jag lovar...jag vet när något inte är som det ska. Att dessutom ha läkarnas ord i bakhuvudet ("Din nacke är skörare än andras efter steloperation, pga. metallplattan och skruvar, så du måste vara extra försiktig") F*N. Jag ville inte ställa till med en scen där på inspelningen (Förlåt igen Pischa och Wörkout-gänget!, va ju liksom inte meningen.....hoppas videon blev GRYM!) men jag vet att man ska ta nackolyckor allvarligt. så det blev ännu en återupplevelse av: AMBULANS, smärta, nackkrage, fixering, CT-scan, MRI, X-ray, frågor och så det värsta : VÄNTAN och OVISSHETEN. Hur mycket kan en liten kropp klara av...? Och så inatt kommer tillslut en läkare in och säger: "Elin du har en fraktur på 4e nackkotan. Du har brutit nacken. " NEEEEEEJ det kan inte vara sant!? FAAAAAAN inte igen. Nej nej nej jag vill inte. Den kan väl inte vara av IGEN? Vad kommer hända nu? REHAB, stillaliggandes... ja flashbacks deluxe. Jag sov inte mycket inatt som sagt. kunde inte ta in det. bruten nacke, igen? nej det kändes inte rätt. Några timmar senare kommer en annan läkare in: Säger att jag och min familj fått ett FELAKTIGT besked. "Vi har visst sett fel på röntgen. Elin du har INTE BRUTIT NACKEN. " WTF?! Lättnad, chock, ilska , glädje......Hur kan man ge ett sånt besked utan att vara 100% säker? Kan ni ens försöka föreställa Er paniken och all smärta, rädsla, minnen och tankar som började snurra i mitt huvud?! Jag kan inte ens finna ord för hur TACKSAM jag är att min nacke INTE är av igen. Jag hade TUR, igen. Tack vare mina muskler räddade min kropp mig, igen . LIVET . Dock kan jag inte bara borsta bort sjukhus-outfitten och leva på som vanligt. Även om jag hade tur så tog min nacke skada och det ser inte ut som det ska på röntgenbilderna (ser nästan ut som kotförskjutning) plus ledbandsskador så jag kommer bli tvungen att ha nackkrage i 1-2 veckor innan återbesök Jag som alltid brukar vara positiv oavsett vad, känner mig ganska överkörd just nu faktiskt. Men jag kommer tillbaka. Det gör jag alltid. BREAK IT always MAKES IT. Nu är jag bara tom och har ont. Tack alla underbara vänner, ni är bäst. Och tack till min familj , vi klarar allt tillsammans kärlek till Er alla, och snälla kan ni göra mig en tjänst? TA HAND OM ER och dem ni ÄLSKAR.